Oman, ett offroad äventyr i Arabien
/En spännande offroadtripp genom det vackra landet Oman med sina vänliga människor och storslagna natur.
Med hjälp av en resebyrå här hemma hade vi totat ihop en individuell roadtrip till Oman med en fyrahjulsdriven bil så att vi kunde köra offroad både i sandöknen och genom de spännande ”Wadis” i bergen. Alla hotellen var förbokande och efter en nattflygning landade vi trötta vid soluppgången i huvudstaden Maskat. Tja, jag är inte bra på att sova under flygningar men sömnen är ju ändå övervärderad. På flygplatsen väntade Issa - en representant från den lokala reseagenturen - med bilen, en karta, en GPS och alla ”vouchrar” för hotellen. Nu kunde äventyret börja!
Efter att ha hämtat ut kontanter på flygplatsens bankomat körde vi först till Maskats stora moské. Vi kom fram strax efter klockan nio och det var blå himmel och 31 grader varmt. Törsten var stor så vi styrde stegen mot en Coffee Shop vid entrén. Jag hade bara fått 50 Rial sedlar (ca. 1200 SEK) och vattenflaskan kostade 0,2 Rial. Försäljaren kunde naturligtvis inte växla och kort tog han inte heller. Jag tänkte: ”Det blir en törstig förmiddag!” Då sa han ”No problem, you can take the bottles anyway!” Under hela resan hade vi ett mycket positivt intryck av alla Omanis – ett vänligt folk.
Som ända moské i Oman kan den stora moskén i Maskat besökas av icke muslimer. Byggnaderna är nybyggda och imponerar med arkitekturen, utsmyckningen och renheten. Det ligger inte ett dammkorn!
Den andra dagen styrde vi bilen söderut mot den höga bergskedjan ”Jabal al-Hajar” som avgränsar kustområdet i norr från öknen i söder. Målet var att köra offroad genom Omans vackraste dal ”Wadi Bani Awf”. Här erbjudes några av de bästa terrängkörningarna som man kan uppleva på arabiska halvön: Spektakulär natur, fantastiska klippor och djupa raviner. Det är en grov och smal grusväg med branta backar som slingrar genom bergen. När vi körde vår stora Toyota Landcruiser över ett krön, såg man först bara den vita motorhuven och den blå himlen. Väl uppe kröp vi över krönet och det tog flera sekunder innan motorhuven hade sänkt sig så att man såg hur vägen fortsätter på andra sidan! ”Går den rakt fram eller är det en skarp kurva till höger?” På vänster sida var det ofta ett djupt stup ner i dalen. Det var spännande och vi hade lite adrenalin i blodet!
Vanliga vägar i Oman är utmärkta med perfekt asfalt och lite trafik. Överhuvudtaget är det ett säkert land att resa genom. Vi besökte de små städerna som har vuxit upp vid oaserna i stenöknen. De flesta bostadshusen är nybyggda och befolkningen verkar må riktigt bra. Genom oljan är landet rikt och har utvecklats positivt de senaste 40 åren och samtidigt lyckats bevara sin kultur och sina traditioner.
Uppe på platån vid ”Jebel Shams” – Omans högsta berg – övernattade vi och njöt först av den underbara solnedgången över bergen med öknen i söder. På morgonen gjorde vi en lätt vandring längs leden “Balcony Walk” som löper längs Omans största Canyon ”Wadi Nakhar”.
I närheten av Al Hamra är det värt att besöka den gamla byn ”Misfat al Abriyyin” som är en av de få ursprungliga byarna som även är bebodd. Barnen badar i en pool och dadlarna torkar på taken.
Den mest sevärda staden är Nizwa där souken och fortet lockar med många attraktioner. Vi hade tur att få delta i ett traditionellt uppträdande med Omanis som sjöng och red på hästar.
Även fortet ”Jibreen Castle” är väl värt en utflykt. Här kan man beskådade de fantastiska takmålningarna och vi fick ett gott intryck över hur överklassen levde för flera hundra år sedan.
Efter ett par dagar lämnade vi dalen vid Nizwa och körde den branta men perfekta serpentinvägen upp till den stora ”Saiq platån” och vårt nästa hotell som låg på 2000 m höjd. I början av vägen upp på platån var det en gate med bom och polis som kontrollerade att man hade fyrhjulsdrift. Jag tänkte att då måste vägen vara dålig men så var det inte. En utmärkt asfaltväg med flera ställen där det var en extra fil för att köra om lastbilar. Visst måste man veta hur man kör på branta serpentinvägar med motorbroms för att skona bromsskivorna. Fyrhjulsdrift är dock ej nödvändigt. Här måste Oman lära sig något.
Efter ankomsten gick vi en vandring längs terrasserna på Jabal Akhdar bergets slutningar. Här har man en mycket vacker utsikt ner i dalen och till bergen på andra sidan. Vi hann även med en kort vandring till ruinerna av en övergiven by i Wadi Habib innan vi lämnade bergen för sandöknen.
Ett viktigt äventyr hade vi planerat från första början: Köra bil rakt igenom sandöken ”Wahiba Sands” med sina höga dynor. Först måste man släppa ut hälften av luften i däcken för att få bättre grepp i sanden. Sedan är det viktigt att ha en erfaren lokal guide med som co driver. Vi övernattade i en ökencamp och njöt först av solnedgången uppe på en hög sanddyna. Ett fantastiskt färgspel! På morgonen kom vår förbokade guide Hamid – en äldre beduin – och jag undrade om han hade körkort! Han pratade ingen engelska så vi kommunicerade med teckenspråk. Under fyra timmar genom denna sandöken - från norr till söder, ner till kusten vid Indiska Oceanen - körde jag själv nästan hela vägen. Vid första stora sanddynan var jag för feg med gasen så vi körde fast. Bilen rörde sig varken framåt eller bakåt. Alla fyra däcken låg djupt i den mjuka sanden. Nu gav Hamid ett tecken att vi skulle gå ur bilen och han tog över vid ratten. Först lade han i differentialspärren och sedan gungande han kunnigt loss bilen. Färden kunde fortsättas och vid de nästa dynorna växlade jag ner till 2:an och tryckte gasen i botten. Det var häftigt när bilen gled flott över det mjuka underlaget. Snart var jag expert och hade riktigt roligt!!! Nere vi havet steg guiden ur och vi fortsatte resan själva på asfaltvägen fram till nästa hotell vid havet.
På eftermiddagen nådde vi hotellet vid Turtle Beach / Ras al Jinz. Efter mörkrets inbrott deltog vi på en guidad tur ner till stranden där havssköldpaddorna kommer upp för att lägga ägg i sanden. Vi var lyckliga över att få se tre sköldpaddor gräva sina hål. Även en liten sköldpaddebaby kom krypande över sanden. Det var ett känslomässigt ögonblick när hon nådde vattnet och de första vågorna tog ut henne till livet i havet. Lycka till, lilla sköldpadda!
På tillbakavägen till Maskat körde vi längs Omanviken och besökte den antika staden Sur, där det påstås att "Sinbad sjöfararen" föddes och hans resor började. Det är nog mer en saga men Sur är centrum för att bygga de vackra "Dhow" fartygen. Redan för många hundra år sedan seglade Omanerna med dessa skepp från Sur ner längs den afrikanska kusten och inrättade ett handelscentrum på bl.a. Zanzibar.
Vår färd gick vidare och lite senare stannade vi till vid "Bimmah Sinkhole", ett sevärt ställe med en liten folkpark. I marken finns det ett vattenfyllt hål där man kan bada i klart vatten.
Sista två dagarna tillbringande vi i huvudstaden Maskat där vi besökte sultanens palats, fiskmarknaden, Cornishen vid hamnen samt strosade flera gånger genom stadens Souk där blandade lukter av rökelse och parfym genomströmmar passagerna. Vi återvände lyckliga efter en fantastisk 1001 Natt-resa!
Sammanfattning
Oman är ett säkert land att resa i.
Befolkningen är vänlig och ärlig.
Landet har på få decennier blivit ett av världens 25 rikaste länder. För 70 år sedan fanns det bara 10 km asfalterade vägar. Idag är vägarna utmärkta men i tätorterna är det många gupp för att bilarna ska köra långsamt.
Det finns inte många gamla hus kvar. Både städer och byar verkar vara ganska nybyggda med en viss enhetsarkitektur.
Sultan Qaboos ibn Said dyrkas av befolkningen.
Inga problem att äta maten, speciellt salladerna är fantastiska. Det finns även Coffee Shops överallt.
Vår favoritdryck var “Lemonmint”. Det finns det på alla Coffee Shops och hotell!
Oman har ett fantastiskt landskap med vilda berg, djupa dalar och torra öknar.
Dricks: dom förväntat sig ingen men blir glada om dom får något. Tex när dom bär upp väskorna till rummet behöver man inte lämna dricks. På restaurangen är det bra att lämna ca. 10%.
Ortnamnen skrivs även med latinska bokstäver men ofta blir översättningen från arabiskan olika.