I mitten på 80-talet började Kina öppna gränserna för turister. En dröm att kunna besöka Mittens Rike kunde nu uppfyllas. 1985 i slutet av september flög vi till Beijing för att som backpackers resa genom landet under fem veckor. Efter ett långt och tröttade flyg landade vi i skymningen. Vi tog sedan bussen in till den stora staden och steg av mitt i centrum utan att ha en aning om var vi befann oss. På åttitalet fanns det inga mobiler, inget Internet och inget Google Maps. 

Vi hade bokat ett enkelt hostell och visste att vi måste ta buss 52 till ändhållplatsen. Men hur hittar man buss 52 mitt i denna mångmiljonstad?

Vi stod där i mörkret på en trottoar och det vimlade av människor och millioner cyklar på gatorna. Vi var trötta och kände oss helt vilsna utan någon plan i detta myller av kineser! Efter bara någon minut kom det fram en man och frågade oss på bra engelska om vi behövde hjälp. Vi blev mycket förvånande då kineser i mitten av 80-talet knappast kunde några främmande språk och utlänningar i Kina var sällsynta. 

Vi berättade att vi just hade anlänt från Europa och letade efter buss 52 för att åka till ändhållplatsen där vårt hotell/hostell ligger. Den vänlige mannen visste med en gång var nästa busshållplats för linje 52 låg. Han erbjöd sig att visa oss vägen och vi promenerade gemensamt dit på ca. 5 minuter. Vi var så tacksamma och kände oss lite förnärmade av all vänlighet. 

Väl framme talade han om för oss att det är nog bäst att han väntar till bussen kommer så att vi kommer på rätt buss. Det kändes pinsamt att han måste vänta med oss på bussen men vi var för trötta för att protestera. Efter ett tag kom en buss med nummer 52 (även om vi inte kan läsa kinesiska tecken så använder de ju samma siffror som vi). Mannen sprang upp och frågade busschauffören något på kinesiska som vi inte förstod. Sedan berättade han för oss att på den här tiden på dygnet så går inte alla bussarna till ändhållplatsen. Vi måste vänta på nästa buss. Efter ytterligare ett tag kom en ny buss 52 och samma procedur med busschauffören upprepades igen. Nu var det rätt buss och vi tog avsked och tackade denna mycket hjälpsamma människa. 

Efter 30 minuters färd kom vi fram till vårt hostell utan några vidare problem. I efterhand förstod vi att mannen hade även sagt åt busschauffören var vi skulle stiga av.

Först tänkte vi att nu hade vi haft mycket tur. Tänk om vi hade tagit den första bussen och stigit av på fel ställe utan att veta var vi var! 

Under våra fem veckor som backpacker genom Kina hade vi sedan flera liknande upplevelser av hjälpsamma och vänliga människor. Nu efter många resor i fjärran länder vet jag att det alltid löser sig om man är öppen och bemöter världen med vänlighet och tillförlit.