Namibia - En resa genom två öknar
Vi upptäckte vårt intresse över öknar efter besök i Negev öknen, Israel och Mojaveöknen, USA. Speciellt de klara formerna och färgerna fascinerar oss. Även kontrasten till vår europeiska gröna natur lockar. När jag såg bilder på de döda träden i Dead Vlei och de röda dynorna vid Sossusvlei bestämde vi oss för att besöka Namibia och de båda öknarna Namib och Kalahari. Jag satt många helger under vintern 2015 framför datorn och läste reseberättelser samt studerade kartor. Ja, landet är stort och det är långa avstånd att köra på dammiga grusvägar. Då vi bara hade tid för 17 dagar bestämde vi oss för att det nog är bättre att resa med en grupp så vi inte behöver köra dessa långa sträckor själva. Vi bokade för första gången en organiserad vandringsresa, självklart med hajker och äventyr varje dag. Det blev också jätte bra!
Ett par data om Namibia:
Yta: 824 292 km2 (Sverige 447 435 km2)
Avstånd norr till syd: 1300 km (Sverige 1600 km)
Befolkning: 2,2 mio. (Sverige 10 mio.)
Huvudstad: Windhoek
I början av augusti 2015 flög vi äntligen ner till Windhoek. En rätt liten huvudstad i detta vida land.
Windhoek
Namibia domineras av Namiböknen i väster längs kusten och Kalahariöknen i öster. Där, i Kalahari, började äventyret med varma ljuvliga dagar (vinterårstid - vi befann oss ju på det södra halvklotet) men med iskalla nätter. Under hela resan var vi fascinerade av de spektakulära solnedgångarna och den stjärnklara natthimlen. Vintergatan är verkligen en ”vit gata” i denna torra ökenluft. Överväldigande! Efter en liten jeep safari i öknen fortsatte resan söder ut ner till Afrikas största Canyon - Fish River Canyon - på gränsen till Sydafrika. Spektakulär natur! På vägen besökte vi även Giants Playground vid Keetmannshoop. Här imponerar de lustiga Quiver Trees.
ORYX
Fish River Canyon
Giants Playground
Quiver TREE
Sunset with Quiver Tree
Mitt i Namibia övernattade vi på en farm (Dabis Farm) där en tysktalande familj uppfödde får och lamm mitt ute i halvöknen. På ett enormt stort område (19000 hektar), där det tar flera timmar att bila från den ena gränsen till den andra, fick vi en lektion i hur det är att föda upp 2500 får på ekologiskt vis mitt i denna halvöken. Här regnar det inte varje år! Ett helt annat liv och mycket intressant. Det var fina människor med en underbar känsla för en ren och vacker natur.
Dabis Farm
En stor höjdpunkt var Namiböknen (den äldsta öknen på jorden) och området vid Sossusvlei. I denna stora sandöken gjorde vi en lång svettig hajk i fem timmar över de rödgula dynerna fram till det spektakulära Dead vlei. Vi hade med oss två liter vatten per person och vi behövde varje droppe i ökenhettan. Vid Deadvlei fanns det för många, många år sedan en oas med Akacieträd. Dom är nu döda sedan femhundra år men står fortfarande kvar som förstenade skelett mitt i öknen, surrealistisk skön.
Sossusvlei
Dead Vlei
Efter en vecka i öknen anlände vi till en liten mycket tysk stad vid atlantiska kusten – Swakopmund. Det var nu fint att kunna njuta av civilisationen igen men ett bad i havet blev det inte. Det är iskallt vatten i Benguelaströmmen från Antarktis. Men en kopp Latte Macchiato gjorde riktigt gott.
Latte MaccHiato i Swakopmund
Resan fortsatte norröver till ett Erongobergen där vi hade stämt möte med några människor från San folket. Detta småväxta nomad folk tog med oss på en bush hajk. Vi fick lära oss hur de gör upp eld, läser spår, jagar, bygger fällor och överlever i den torra halvöken. Mycket intressant och vi kände att i den här delen av världen är det vi européer som är ovetande, hjälplösa och degenererade medan våra värdar från San folket gled fram som gaseller genom bushen. Vi var imponerade och tacksamma att få dela en liten stund med dessa fina och vackra människor med deras naturliga värdighet.
Amazing San People
SAN People making fire
Resan genom Namibia avslutades med ett par dagar i Nationalparken Etosha på gränsen till Angola. Spektakulär Safari med mängder av vilda afrikanska djur. Vid Lodgen fanns det ett belyst vattenhål. Vi satt i stundtals och iakttog Lejon, Giraffer, Noshörningar, Oryxantiloper, Springbokar och många andra djur som kom för att släcka törsten. Min favorit var Elefanterna. Speciellt spännande var det då två elefanthjordar träffades - underbara hälsningsscener och ett utpräglat socialt beteende (de små och unga skyddades av sina stora mödrar). Vilket paradis!
ETOSHA N.P.
Etosha N-P.
Jag var överraskad av hur rent och ”europeiskt” det är i Namibia. Inte som Östafrika jag lärde känna på 70-talet. Vi kunde dricka kranvattnet över allt och det smakade riktigt gott och rent. Maten var utmärkt och stor fattigdom såg vi knappt något av. Några slumstäder finns det inte i Namibia. Med många nya upptäckter och lärdomar återvände vi till det gröna Europa.
Sammanfattning
Namibia är ett säkert land att resa i med relativ låg kriminalitet och politisk stabilitet. Det går även mycket bra att resa individuellt och bo i tält. För vandringar genom öknen bör man dock anlita en lokal guide. Det är mycket lite trafik på vägarna så det är nog lätt att kära själv.
Tipps
- För att se djuren i Etosha är det bäst att resa under juli eller augusti då träden och buskarna är torra och inte bär gröna blad som döljer djuren.
- Om man vill se både norra (t ex Etosha) och södra (t ex Fish River Canyon) delen av landet behöver man minst tre veckor.
- För fotografering är solnedgångarna underbara.
- Av solnedgångarna njuter man bäst med en Sundowner på en sanddyna eller bergsknalle.
- Njut av stjärnhimmeln.
Ready for a Sundowner
Sunset
Southern Cross
Våra „Smultronställen“
- Lodge „Alte Kalkofen“ i södra Namibia med fantastisk mat och härliga rum.
- Sitta vid vattenhålet i Okaukuejo (Etosha) under kvällen och njuta av djuren i strålkastarljuset.
- Bush hike med Sun folket.
Lodge ALte Kalkoefen
Water hole at Okaukuejo (Etosha)
Sun People