Dagsutflykt från München till Königssee
/Det ska bli en varm dag i juli. På morgonnyheterna säger dom att termometern i München kommer att stiga över 35 grader under eftermiddagen. Vi vill till bergen för att andas frisk luft och få lite svalka. Efter frukost backar vi vatten, skärmmössa och solkräm i ryggsäckarna och sätter oss i bilen.
Det tar ca. två timmar att köra ner över motorvägen A8 mot Salzburg för att komma till den lilla byn Schönau am Königssee.
Strax innan österrikiskagränsen svänger vi av motorvägen och fortsätter mot söder för att nå Tysklands yttersta sydöstra hörna där nationalparken Berchtesgaden ligger. Här ligger den vackra sjön Königssee inklämd mellan höga berg som faller brant ner till sjön. Watzmannmassivet dominerar sceneriet med sina spektakulära toppar (den högsta är 2713 meter hög).
Väl framme i Schönau parkerar vi bilen på en jättestor parkeringsplats. Sedan är det bara ett par hundra meter ner till färjelägret där man hittar båtarna. Om man inte vill vandra en jobbig och anspråksfull väg över ett par berg så måste man åka båt över sjön för att komma till St. Bartholomä vid Watzmanns fot eller Salet vid sjöns södra sida.
Det är en njutning att glida över den vackra sjön med de elektriska utflyktsbåtarna (redan 1908 infördes det elektriska båtar på Königssee). Vattnet är drickbart och lyser grönt i solen. Man hör inget motorljud och guiden på båten berättar om sjön och des historia på ett mycket underhållande sätt.
Mellan de brantaste bergväggarna finns det ett berömt eko. Här stannade båten och guiden tog upp en trumpet och ställde sig vid relingen för att spela. Musiken ekade tydligt och det kändes magiskt.
Det tar en knapp timma att komma fram till Salet vid Königssees södra sida. Här finns det ett ”Gasthaus” och en ”Alm” (typ fäbod) där man kan styrka sig med mat eller dricka.
Jag rekommenderar att vandra 20 minuter upp till den lilla sjön Obersee. Den ligger även mycket vackert mellan de höga bergen.
På tillbakavägen stannade vi till i St. Bartholomä för att besöka den lilla kyrkan. Även här finns det ett ”Gasthaus” med ”Biergarten”. Man kan även vandra upp till foten av Watzmanns ”Ostwand” där många bergsbestigare har funnit sina öden under klättringen uppför den 1800 meter höga bergssidan. Över 100 klättrare har inte överlevt den bergsbestigningen.
På eftermiddagen var vi tillbaka vid bilen och var lyckliga över en underbar dag i ett av Europas vackraste naturområden.