Under min studietid i Linköping flög jag ner till Tanzania under julen 1978 för att besöka mina föräldrar som jobbade där på den tiden. Tillsammans med min bror fick vi låna föräldrarnas personbil (utan fyrhjulsdrift) för att göra en safari i Tarangire national Park. En djurpark i norra Tanzania som vi inte hade besökt tidigare. 

Efter att ha bott i Tanzania under en lång tid och med flera safaris i olika djurparker så kände vi oss rätt vana och visste hur man ska bete sig. Vi kände oss fria och lyckliga att på egen hand med ”egen” bil kunna utforska naturen i detta fascinerande land. 

Vi tillbringade den första dagen med att cirkla runt på grusvägarna i nationalparken för att titta på hjordar av Impalaantiloper, Zebror och Gnus. Det finns många Elefanter där och deras sociala egenskaper fascinerar mig mycket. Hade just läst en bok av en engelsk elefantforskare så jag visste att man inte ska komma mödrarna för nära och att det kan bli farligt när dom viftar med sina stora öron. Vi häll avstånd med bilen.

Fram emot skymningen då det började bli tid att återvända till Lodgen så bestämde jag mig för att vända i en kurva där grusvägen var lite bredare. I kurvans ytterkant så sluttade det neråt och där styrde jag ner bilens framhjul. När jag sedan lade in backen för att vända bilen så satt vi fast. Hjulen slirade i gruset och det fanns ingen möjlighet att backa upp bilen. 

I centrala Afrika är solnedgången rätt kort. Det började redan att skymma. Jag tänkte snabbt igenom våra alternativ. 

Vi kunde vänta i bilen och hoppas att någon skulle komma förbi. Men vid den här tiden på dygnet var det inte speciellt sannolikt. Det skulle nog bli en övernattning i bilen till nästa dag utan mat och bara med två små vattenflaskor. 

Det andra alternativet var att lämna bilen och gå längs vägen tillbaks till Lodgen. En snabb promenad på ca. en timma med vilda djur inom synhåll. Hmm, de stora katterna brukar ju bli mer aktiva efter solen nedgång. 

Vi tittade på varandra och tänkte samma sak. Det gäller att komma tillbaka till Lodgen innan det blir mörkt för att hämta hjälp. I rask takt följde vi vägen och såg speciellt flera elefanthjordar på ca. 100 meters avstånd. De tittade nyfiket på oss och vi hade rädslan i halsgropen. Men allt blev lugnt och vi kom säkra tillbaka där en Ranger tog emot oss med gapande mun. Han frågade var vi kom ifrån och var inte alls lycklig över att vi hade gått själva genom parken. Man han var också mycket vänlig och vi satte oss i hans Landrover för att åka tillbaka och hämta bilen. Det gick bra med Landroverns hjälp att bogsera upp vår bil på vägen igen. 

Sedan återvände vi lyckliga och hade en ny spännande upplevelse att berätta för föräldrarna ett par dagar senare.